Detta med att vi som jobbar på espressohouse svinnar väldigt mycket produkter som anses "gamla" varje kväll har länge varit ett dilemma för mej, och jag har funderat på att det måste gå att göra något åt detta, så bestämde mej att skriva ett mejl till min VD och komma med lite förslag. Här nedanför är en kopia på mejlet för de som har lust att läsa (varning: det är långt!). Med vissa cencureringar p.g.a. konfidentialiteten mot företaget.
Idag har jag jobbat hela dagen på espressohouses nya koncept Green Dizzle i Nacka Forum, där fokus ligger på salladsbaren istället för på kaffe och bakverk. Rätt kul men väldigt annorlunda än alla andra espressohouse shoppar! Jag kör en riktig espressohouse-tour nu runt stan då jag haft min sista skoldag (så otroligt sköööönt!!!!) och bara jobbar nu, så jag hoppar runt mellan olika shoppar i stan.
Det är sjukt tragiskt att mina sista två veckor i sthlm är nu! Sen är jag tillbaks först i september. Sorgligt verkligen!
Däremot blir det Malta den 31:a så det lockar ju väldigt, särskilt med sina 19 grader å sol ;)
Ha en skön fortsättning på veckan, jobba på flitigt som jag så firar vi i helgen! Puss!
"Hej alla baristor, platschefer, distriktschefer, övriga arbetsgivare, VD, produktionsansvariga, kampanjplanerare och övriga anställda på Espressohouse, samt därtill politiker, kommunfullmäktige, talesmän, SD:are, kungen och drottningen! (skulle jag vilja skriva). Men eftersom detta högst troligtvis inte kommer läsas av så många (till att börja med) så börjar jag kort och gott med:
Hej Espressohouse!
Förra torsdagen när jag jobbade på Espressohouse L********gatan i Stockholm hände en sak som har stannat i minnet, och därför beslöt jag mej för att skriva till er för att berätta om detta.
Rätt sent på kvällen vid 18-tiden kom två män i 25-års åldern in genom dörrarna till Espressohouse och med sej hade de en rumänsk tiggare i gissningsvis 40-års åldern. Tiggaren var klädd i trasiga och smutsiga kläder, luktade illa och såg allmänt icke-välmående och undernärd ut. Killarna som kom in med honom sa att han fick välja vad han ville i montern så skulle de betala för honom, så efter ett blygt funderande valde tiggaren en levain och en kola. Killarna som bjöd honom var alldeles vanliga killar, såg inte ut att ha det bättre ställt än någon annan och verkade inte heller på något sätt ”fiska efter beröm” för sin fina handling och sina goda hjärtan, utan skulle iväg och ville helt enkelt bara bjuda tiggaren på lite ”käk” eftersom han var hungrig - no big deal liksom!
Jag frågade dem ”men ska inte ni ha nåt?” och nej det skulle de inte, de ville bara bjuda tiggaren. Det här var också en av de få gångerna merförsäljning inte dök upp i tankarna naturligt för mej, istället ville jag så gärna bjuda de godhjärtade killarna på en gratis kaffe (vilket jag såklart inte gjorde). Men det kändes ändå av någon anledning väldigt skamset att inte ha möjligheten att ”bidra” med nånting till denna välgörenhetshandling. Vilket antagligen vore ett begrepp som dessa killar inte hade gillat - de såg sej nog inte syssla med välgörenhet utan bara en shysst grej liksom.
Killarna frågade sedan flera gånger i en väldigt ursäktande ton om det säkert var okej att tiggaren fick sitta inne på Espressohouse och äta sin macka, vilket bara fick mej att känna mej ännu mer skamsen. Vem är jag att bestämma vem som får vara gäst på ”mitt” cafe, och är inte tiggaren lika mycket välkommen som vem som helst? Om inte extra mycket välkommen med tanke på att han om någon lär uppskatta lite värme och mat i magen. Killarna fick det att framstå som om de ställde till med problem för mej och ”mitt” cafe genom att ta in tiggaren i våra ”fina” lokaler och förpesta andra gästers fikastund, ungefär som när vissa gäster tar med sej en hund in. Skillnaden är bara att hundägarna sällan ursäktar sej för att de tar med sej sin stinkande smutsiga hund in.
Där stod jag som en överklass barista och skulle bestämma om tiggaren skulle få räknas som gäst eller inte och ifall övriga gäster skulle tänkas ”störa” sej på hans närvaro - valet var ju såklart självklart för mej, men den hemska känslan av att vara en liten överklass barista som själv står och dricker varm choklad och myser i värmen gjorde sej väldigt påmind. Då killarna hade gått och tiggaren ätit sin macka började det hända saker; två unga tjejer som suttit och fikat reste sej upp och bad mej plocka 5 stycken minibrownies i en påse och ge till tiggaren ”så han kan ta hem dem till sina barn”, så betalade de för dem. De hade sett killarnas handling och ville nu bidra med något de också. Vilket genast fick mej att inse att jag måste ha underskattat mina gäster eftersom jag under några svaga sekunder fick för mej att de övriga gästerna skulle störa sej på hans närvaro. Vilket visade sej vara precis tvärtom - en god stämning spred sej i hela cafeet och det var säkert många fler gäster som fick varmare hjärta den kvällen och återfick hoppet om mänskligheten och så vidare. Det vara bara jag som fick lite kallare hjärta…
…för där stod jag med tjugo frukostmackor, fem bagelar, tre levainar, två sallader, juicer, yoghurtar, bakverk med mera som jag visste att jag skulle svinna, slänga i soporna, om en knapp timme.
Och det var hit jag ville komma med hela berättelsen. Det är dock svårt att formulera en fin poäng utifrån allt detta, trots att ni antagligen anar vad det är jag syftar på, och jag är garanterat inte den första som tar upp detta dilemma. Det är bara den känslan som infinner sej hos mej när jag står och slänger bra och alldeles ätbar mat i soporna som sedan låses in i soprummet, medan somliga andra köper mackor för att se till att människor som inte har samma förutsättningar slipper svälta en kväll. Att en sallad som tillagats samma förmiddag ska svinnas samma kväll är en alldeles förståelig handling eftersom gäster som betalar för sin mat även har rätt att förvänta sej en viss kvalitet där allt ska vara det allra färskaste och bästa. Däremot betyder detta inte att salladen är oätlig samma kväll. En sallad köpt från espressohouse är fullt ätbar, god, fräsch och fin två dygn senare enligt min egen erfarenhet. Därför är det ändå fullständigt befängt att vi slänger sådana kopiösa mängder fullt ätbar mat varje kväll medan det sitter folk på gatan och är hungriga. Jag tänker att det måste gå att göra något åt detta och kunna slå två flugor i en smäll - Espressohouse blir av med sin inte-alldeles-ypperliga-toppfräscha mat och någon annan som kanske vanligtvis äter möglig mat från soporna kan för en gångs skull få mat som enligt dem vore alldeles-extra-ypperligt-toppfräch i jämförelse.
Tro mej, jag är mycket väl medveten om att detta är en fin tanke som är lätt att vilja ta ställning för och göra något åt, men som i praktiken är långt svårare att genomföra. Jag läser själv juridik och känner mycket väl till en massa lagstadgade regler och diverse praxis som gäller inom restaurang-, cafe- och matvarubranschen, och har en viss förståelse kring att detta såklart måste tas hänsyn till. Sverige är ett land som älskar regler och bestämmelser, både på gott och ont. Men att det kan anses inhumant och strida mot mänskliga rättigheter att ge bort mat och andra varor som inte längre kan anses duga för försäljning till människor som inte har någon mat alls kan jag ändå tycka är rätt långsökt samt bara väldigt överdrivet. Alla vet att det är skillnad på mat som ska säljas till (rika) cafegäster och mat som ska ätas av vanliga dödliga till vardags, och därför tycker man ju att detta vore något alldeles förståeligt i att ge bort mat som annars kasseras. För det skär i mitt hjärta att varje kväll stå och skrapa ner fina produkter i soporna.
Jag vill här komma med några argument till varför Espressohouse som företag skulle vinna mycket på att ta itu med detta (hjärtskärande) problem:
1) Espressohouse image först och främst! Espressohouse är ett företag som jag liksom många andra är stolt över att få representera i och med Er kvalitet när det gäller kaffe, bakverk och övriga produkter, miljömedvetenhet och fokus på välgörenhet och mänskliga rättigheter. Ni anlitar Solberg&Hansen som använder sej av Direct Trade vilket innebär en enormt stor förbättring i kaffeböndernas arbets- och livsvillkor i jämförelse med annan kaffehandel, samt så fokuserar de på singel region och singel estate. Samtidigt har ni keep cup till försäljning som inte bara sparar på miljön (en endaste take-away mugg som sparas in på gör skillnad!) och där pengarna för den insparade take-away muggen går till välgörenhet. Därtill stödjer Ni/Solberg&Hansen ofta utvecklingsprojekt, skolbyggen och så vidare i Syd- och Centralamerika vilket förbättrar många fattiga människors förutsättningar och liv. Detta vet de flesta stamkunder vi har och det marknadsför vi som baristor till nya gäster, vilket såväl stammisar som nya gäster tycker är fantastiskt! De köper keep cup, de vill veta om vilka projekt ni stödjer och de tycker genast att Espressohouse är en kedja som skiljer sej från de övriga i och med detta tänk. Espressohouse image bygger delvis på detta och många gäster förknippar oss med detta! Därför skulle Ni vinna på att påbörja ett nytt samarbetsprojekt, exempelvis med härbärgen eller frivilligorganisationer i Stockholm, där ni levererar svinnade produkter till dessa hjälporganisationer och till hemlösa och fattiga. Vilket exempelvis kunde gå till som den ”spara kvitto” kampanjen vi har nu, men denna gång istället en ”spara svinnade produkter” kampanj för alla Espressohouse shoppar t***** sinsemellan. Baristorna får vid kvällens slut ta med sej det svinnade till en uppsamlingsstation/direkt till härbärgen/alternativt att en leveransbil kör runt och plockar upp svinnade produkter. Kostsamt - jo visst, lönsamt i längden - ja det tror jag!
2) I dagens politiska läge skulle detta uppmärksammas enormt - av media, politiker, övriga cafeer och antagligen i övriga länder, särskilt om man går ut med att detta är Espressohouse kampanj för att göra en liten skillnad i samhället och uppmanar andra att göra likadant. Detta skulle gissningsvis även synas i Er försäljning, fler människor som kanske bojkottat Espressohouse för att det är en stor kedja som slår upp över allt (många av mina vänner bl.a.), skulle antagligen tänka om och stödja Espressohouse. Exempel: smoothie-kedjan Froosch hade en kampanj där de stödde projekt i Afrika där de skapade jobb för fattiga ungdomar som fick plocka frukt som de sedan gjorde sina Froosch-smoothies av, vilket blev mycket dyrare för deras produktion men som fick enormt mycket människor att börja stödja dem och köpa Froosch. Alltså skulle en ”spara-svinn” kampanj bli en win-win situation.
3) En sådan kampanj skulle inte behöva sträcka sej längre än 2 veckor (till att börja med), så skulle den uppmärksammas tillräckligt i samhället och Espressohouse skulle profilera sej som en ”godhjärtad” kedja, och samtidigt skulle Espressohouse bidra till ett stort samhällsproblem, om så bara under 2 veckor. Men här är det viktiga framförallt för Er att visa att ni kan göra skillnad. Och sånt tycker media om.
4) Espressohouse eget ansvar. I takt med att Espressohouse växer och expanderar (ni öppnade i Norge i somras och nu öppnar ni i Finland, ni är alltså nästintill ett globalt företag) är det viktigt att samtidigt tänka på att Ni kan göra skillnad och att ett stort företag har ett ansvar (Ikea har börjat inse detta emellanåt), och ur ren miljöaspekt är det en otrolig påfrestning på miljön när såna kopiösa mängder mat kastas varje dag. Det är idag inte bara viktigt och nödvändigt för en hållbar utveckling att tänka på miljön, utan även hippt och populärt, särskilt bland dagens ungdomar. Återigen - Espressohouse image skulle må bra av att ni profilerar Er som ”miljömedvetna”.
5) Vi som jobbar som baristor slipper få ont i hjärtat varje kväll när vi slänger fin mat. Detta är viktigt för att Era anställda inte ska må psykiskt dåligt, gå in i väggen och inte klara av sitt jobb. Att få känna sej varm om hjärtat, särskilt i vår nordiska kalla vinter, är av yttersta vikt för att Era anställda ska kunna utföra ett bra jobb, vara glada och vänliga mot (alla) gäster och känna en meningsfullhet på jobbet. Dessutom - ni skapar kampanjer och t******* som motiverar Era anställda, och gissningsvis är det många som skulle engagera sej mera för en ”spara svinn - hjälp hungriga”- kampanj än för någon annan kampanj.
6) Konkurrensen. Starbucks och Waynes hade aldrig någonsin kommit på en så här smart ide, och Ni kommer ligga ett steg före dem igen precis som med Appen.
7) Ni kan få ett varmare hjärta. ALLA som jobbar på Espressohouse kan vara lika stolta som jag är (och kommer att bli när ni drar igång ”spara-svinn”-kampanjen) över att få representera Espressohouse. Ert företag kommer att lysas upp både internt som externt och antagligen bli vinterns höjdpunkt för många.
Det finns ytterligare en mängd argument som jag kunde komma med men jag gissar att jag gjorde min poäng klar. Och om ni inte vill påbörja någon kampanj eller på annat sätt vara kreativa med detta, så låt åtminstone Era baristor dela ut ettpar mackor och bagelar per kväll åt de tiggare som sitter utanför våra shoppar och fryser - vilket är ett faktum vid nästan varje Espressohouse shop som jag jobbat på runt Kungsholmen och i stan! Tiggarna finns utanför en stor del av Era shoppar, vilket inte går att blunda för, och vilket även gästerna ser. Som jag tidigare skrev ska vi inte underskatta våra gäster - de vill oftast ta ställning och hjälpa dessa fattiga lika mycket som killarna och de två tjejerna gjorde på L******gatan i torsdags. Missförstå mej inte - jag vill absolut inte skylla på Espressohouse eller anklaga företaget för att vara inhumant, och jag är som tidigare sagt stolt över att jobba på Espressohouse. Däremot gillar jag att peka ut förbättringsmöjligheter som många kanske ser men inte lyfter upp, och hoppas att detta kanske kan väcka någon liten tanke hos Någon på Espressohouse - idag, imorgon eller om ett år. Huvudsaken är att medvetliggöra att problem och brister finns, och sedan är det upp till var och en vad man väljer att göra. Hoppas att ni även kan läsa detta med en gnutta humor - trots att ämnet i sej visserligen är allvarligt.
Ha en bra dag, minns att njuta av maten och mätta magar!
Med vänliga hälsningar,
Mirjam Högnäs, Barista på Espressohouse och socionomstudent på Stockholms universitet"
